Vävda tyger tillverkas genom att vertikalt sammanfläta varp- och inslagsgarn, vilket resulterar i en tät och stabil struktur. Detta ger dem fördelar som nötningsbeständighet och motståndskraft mot deformation, men leder också till dålig naturlig elasticitet. Till exempel är den tvärgående/längsgående förlängningen av vävda tyger av ren bomull eller polyester typiskt mindre än 5 %, mycket lägre än 30 %-50 % av stickade tyger. Elasticiteten är dock inte absolut noll:
1. Garnegenskaper: Vissa naturfibrer (som ull) eller krusade garn kan ge en liten spänst, men de är svåra att helt återställa till sin ursprungliga form efter sträckning.
2. Inverkan av tygtäthet: Vävda tyger med låg-densitet (som gasväv) kan ge begränsad töjning på grund av de stora gapen mellan garn, men deformeras lätt.
